Äventyr, Foto, Historisk plats, Kreta, Resa

Traditioner man skapar.

Fåglarnas kvittrande hörs in genom de nedvevade rutorna och överröstar för en stund det monotona ljudet från motorn och gnisslet från vänster framhjul. Vägen svänger kraftigt av mot höger och med ens är ljudet av fåglarna borta. Jag retar mig lite på gnisslet ifrån bromsen, men vår gamla Volvo har trots sina skavanker tagit oss igenom hela Europa utan att protestera allt för mycket.

Klostret Arkadi
Klostret Arkadi Foto: Patric Rosberg

Vi är på väg upp för berget, på väg mot Arkadi monastery, som ligger strategist belägetpå en klippkant högt ovanför vattnet med en helt fantastisk utsikt ner över dalen som leder mot havet. Vi har gjort det till en tradition att alltid åka upp hit när vi kommer ner till Kreta. Det är på något sätt som om vi inte känner att vi är här innan vi besöker det gamla klostret och så är det även denna gång.

Att finna en gravplats med bättre utsikt kräver att man anstränger sig något. Den ligger precis vid bergets kant. Foto: Patric Rosberg

 

Så nu står vi där, just bredvid gravarna, och blickar ner över det mäktiga landskapet framför oss. Samtidigt som vi andas in den, idag, klara samt lite kyliga bergsluften och känner hur vi sakta landar på den som vi idag kallar ”vår ö”. I just detta nu känner vi att det är självklart att vi skall vara just här och ingen annanstans.

-”Det är konstigt”, säger jag till Kathja, ”Att något som har en sådan blodig historia kan kännas så harmoniskt” Jag menar då den ohyggliga händelsen där flera hundra män, kvinnor och barn, sprängdes i krutförrådet där de sökte skydd ifrån turkarna, under en invasion i slutet på 1800-talet. Hon tittar till lite på mig, innan hon svarar. ”Det är väl klart att platsen är harmonisk. Klostret byggdes ju långt innan händelsen med turkarna och det byggdes ju just här av en orsak.” Vi avbryts här av att hundarna, som sitter kvar i bilen börjar skälla hysteriskt. När vi tittar bort mot vår bil så ser vi att det har parkerat en liten vit golf snyggt och prydligt 75 cm bredvid Volvon. ”Kan inte vara annat än tyska turister som parkerar så prydligt på en annars helt tom parkering” kastar jag ur mig och får strax där efter en bekräftande nick, av Kathja som hör dem tala.

I räta led på den tomma parkeringsplatsen. Foto: Patric Rosberg

Eftersom trängseln på parkeringsplatsen nu har ökat med 100 procent, blir det dax att lämna Arkadi för den här gången. Färden går ytterligare en bit uppför berget för att få en titt på de örnar som brukar leta efter lite lättuggat att få i sig. Min avsikt var att fånga en eller två av dem på bild, men idag ville de inte bli fotograferade alls. De hänger stadig 20 meter ovanför bilen, men varje gång jag stannar och får upp min kamera så är de minst 500 meter bort. Efter några försök ger jag helt enkelt upp och vänder bilen hemåt igen. Det gör inget att jag inte fick fångat någon örn idag. Vi har gjort vårt traditionella besök och allt är precis som det skall. Vi är hemma.

Det blev inga örnar idag, men utsikten går inte att klaga på. Foto: Patric Rosberg

//Patric

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 + 19 =