Kreta, vardag

Plötsligt så var den här… – livet på Kreta fortsätter

Den stora bussen tar upp hela vägen när den försöker svänga runt den trånga korsningen. Med en kirurgisk precision klarar den grekiska yrkeschauffören av att hantera ett fordon som är klart större än vad vägarna var byggda för att klara av. Vägen framför oss blir åter framkomlig och jag gasar på för att ta oss de sista kilometerna till Rethymnon och till torsdagens marknad som står på dagens ”att-göra” schema. Kathja uppmärksammar mig på vad som inte var helt normalt med den stora bussen, när hon påpekar att det såg ut som en turistbuss och de har vi inte sett några tidigare i år.  När jag, strax efter, kommer fram till vår vanliga parkering så inser jag att något hade förändrats sedan vårt besök för ett par dagar sedan.

Februari har passerat över i mars och våren har anlänt till Kreta. Folk gömde sig inte längre i 4 lager kläder och några hade till och med gått så långt att de fått på sig lite kortare byxor och kjolar. När vi lite senare fått in Volvon på parkeringsplatsen och går in på de smala gatorna i gamla stan upptäcker vi att de flesta små butikerna som ligger längs gatan har öppnat för säsongen. Gatan som bara för några dagar sedan var helt tyst, sjuder nu att liv när personalen i de små butikerna glatt och högljutt talar med de som jobbar på andra sidan gatan. Med ens känns det som om gatan aldrig varit tyst och tämligen öde och vi tittar oss, lite förundrat, omkring medan vi vandrar vidare mot marknaden samtidigt som vi njuter av stämningen.

På marknaden ibland grönsaker och människor. Foto: Patric Rosberg

Väl framme på marknaden får Kathja pröva på sina kunskaper i det grekiska språket när hon letar gardiner, köper kryddor och inte minst, färska jordgubbar. Jag står en stund och tittar på det man normalt hittar i Sverige till midsommar. Stora, glänsande jultomte-röda och så där lagom stora ligger de där och väntar på att just vi skall köpa med oss en låda hem. Det gick bara inte att låta bli och med vetskapen om att det rådde vinterkaos i stora dela av Sverige, blev det nästan vår plikt att köpa dem.

Nöjda med dagens inköp vandrade vi tillbaka längs de livfulla gatorna  och styrde stegen mot ett kafé som är öppet året om. Kvinnan som driver det väntade tålmodigt medans vi (läs Kathja) på vår något haltande grekiska beställde vår frappe, som serverades med det obligatoriska vattnet och en liten kaka. Just som vi fått frappen serverad och nöjda lutat oss tillbaka, så gott det nu går att luta sig tillbaka på de stolarna, så dök de upp. I stora grupper, med kameror i handen och ett planlöst fotograferande alla fönster, dörrar och både öppna och ännu inte öppna butiker. Språket på gatan svängde i en sekund från grekiska och över till franska och vi insåg att turistsäsongen hade inletts.

//Patric

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =