Äventyr, Drömmar, Kreta, Medvetet Skapande, Resa, UppLEVA

Plötsligt är man bara där – och undrar var man har hamnat och varför

Plötsligt uppmärksammas vi på en stor gate av något slag på vår färd mellan Agios Nikolaos och Palekastro, givetvis var vi tvungna att stanna. En stor vit gate, med texten ”gratis entré” mötte oss, väl genom den parkerade vi på den stora parkeringsplatsen till syntes helt öde, så när som på en bil med punktering. Med en känsla av att ha blivit förflyttad till en annan plats, eller tid, klev vi ur bilen vid detta som enligt skylten hette ”Dionysos resort authentic villa”. 

Frågan inte bara for genom våra huvud utan även över våra läppar  – Var hade vi hamnat?!

Dionysos resort authentic villa

Att vi skulle vara där stod oss i alla fall helt klart. Redan på morgonen, innan vi lämnade Agios Nikolaos, hade vi båda upplevt känslan av att vara manade att resa. Den sa ÅK, åk NU. Och först när vi stod där, framför det otroligt stora komplexet av hus lugnade sig känslan. Vi var framme. Men framme vid vad?

Vi gick genom den stora entrén in på området med, med ögon stora som tefat tittade vi oss omkring. Med öppet sinne och en medvetenhet om att detta var något bortom det vi såg vid första anblicken började vi sakta vandra runt på området. Vi möttes av storslagna hus med gym, reception, spelrum, apotek, sjukstuga, restaurang. Där var pooler och hus efter hus i fina rader. Blåa hus, gula hus, vita hus, rosa hus. Blommor, palmer, rabatter och allt helt öde och stilla. Inte ens vinden som ven över havet nådde oss där vi gick.

Allt var helt tomt, och stilla, som om någon helt plötsligt hade ”beamat” upp alla människor. Där var möbler utanför på uteplatser, något hus hade en ensam handduk som rörde sig i vinden. Ingen av oss hade blivit förvånade om vi hade träffat på ett bord med en kopp kaffe fortfarande drickbart. Det var som att tiden hade stannat.

Upplevelsen var bortom allt vi tidigare hade upplevt, och då har vi varit med om mycket i våra dar. Vi manades att gå runt på varje gata, se varje hus, blicka ut över havet, klappa på murar, ta oss in i övergivna byggnader. Plötsligt är de där, runt hörnet dyker där upp tre hundar, så glada att se oss. Som om de ropade – Ni är äntligen här!”

”Ni är äntligen här!”

Jag fotade för fullt, tills plötsligt när min kamera inte ville mer. Batteriet är väl slut var min tanke, så tänk då min förvåning när jag kom till vårt boende för natten och upptäckte att den inte alls var urladdad. Jag skulle bara sluta att fotografera efter bilden av texten jag skrev i smutsen i ett av husen…

”I see you”

Allt var så vackert, sorgligt och helt surrealistiskt. Frågorna ven resten av dagen. Vad var det för ställe? Varför skulle vi dit? Vad hade hänt? Samtidigt som en känsla av otrolig tacksamhet över vart livet för oss när vi tillåter det och bara flyter med känslan av vad som ska göras uppfyllde hela vårt varande. Här trodde vi att vi skulle till Kretas östra sida för att fotografera soluppgången över havet, när det istället var bidraget ifrån Dionysos resort authentic villa som skulle tas emot.  Tack!

//Kathja

Please follow and like us:

2 thoughts on “Plötsligt är man bara där – och undrar var man har hamnat och varför

    1. Hej och tack för din kommentar. Vi har forskat lite grann. Det hängde en del dokument i fönstret till en av lokalerna där det framgick att man i september i år hade avsatt hela styrelsen med omedelbar verkan. Men visst blir man nyfiken och vill veta mer! Det var ett magiskt ställe, men mycket utav magin var just att det var övergivet. Men vi kommer säkert att åka tillbaka och se om det händer något där, även om det inte är ”vår sida” av Kreta.
      /Kathja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton − ett =