Igår blev det en tur till sydsidan, ett alltid lika hisnande äventyr över bergen på snirkliga vägar. Precis som livet självt! Ibland går det upp, ibland går det ner, ibland undrar man var vägen tog vägen och så plötsligt bakom ett krön så uppenbaras en underbar vy. Men bara man vågar lite på sin vägledning, i just detta fallet vår vän ”Patrik” i TomTom´s gps, så brukar det lösa sig. Turen gick som sagt över berg på serpentinvägar. Naturen här är något annorlunda gentemot norrsidan, här är det än kargare och bergen ser allt som ofta ut som högar av grus och sten.
Väl över på andra sidan breder sig ett azurblått hav ut framför ens fötter. Energierna är lugnare än på andra ställen, allt känns som en lång inandning.
Vi tog vägen om Frangokastello för att sedan fortsätta mot Hora Sfakion, en liten by varifrån det går båtar runt berget eftersom det inte går någon väg. Denna lilla by är stundtals ganska hektisk på grund av alla båtresenärer. En liten söt hamn och en strand finns att tillgå, förutom de obligatoriska tavernorna längs med vattnet.
Därifrån fortsatte turen upp på berget igen, mot byn Agios Ioannis – byn där vägen slutar. Eller där den nästan slutar i alla fall. Nästan hela vägen upp till byn går en bred och fin, ganska ny, väg och strax efter byn
tar den slut. Och då menar jag slut. Så då får man vända och köra ner mot Hora Sfakion igen. Men vägen dit är värd varje meter. Naturen skiftar här igen till något som även såhär efter en lång och varm sommar är att kallas som lummig. Strax innan man kör in i byn så går vägen över Aradenaravinen via en enligt mig VÄLDIGT ranglig bro. En bro som Kretianarna glatt skumpade över med sina bilar. Men för mig som är höjdrädd blev det till att stanna kvar på andra sidan.
Fotografen fick en mängd vackra bilder under vår lilla tur, vägen hem gick via en by stor som ett torg där vi inmundigade lite god mat. Självklart blev det ett stopp i mörka ”natten” för en bild på vintergatan med. Är man gift med en fotograf så vet man att vägen mellan punkt A och B alltid innebär diverse stopp och äventyr – just som livet ska levas om du frågar mig. Idag blir det ”mot nya äventyr”…
//Kathja
Hej
Va roligt att se att en annan åkt samma väg som vi åkte på i somras, tillhör ju inte vägarna direkt som går till turiststråken.
Vi skulle till Loutro, men jag hade missuppfattat det hela för jag missat att man bara kan ta sig dit med båt.
https://semesterochmat.blogspot.se/2017/07/kreta-utflykten-till-loutro-som-aldrig.html
Visst blir livet mycket mer intressant när man har Maps som partner på resan! Tänk vilka äventyr man hade missat utan 😀 Kul att du uppskattar det vi delar. //Kathja